mellan tystnaden

film/ ljud/ artistic research


Gestaltad livsmiljö – byliv har jag tagit avstamp i tystanden som ofta nämns som en viktig skillnad mellan byn (eller landsbygden) och staden. Med ett öppet anslag började jag vända och vrida på vad tystnaden kan vara. I processen skapade jag förutsättningar för en rad möten med personer som på olika sätt är är verksamma i landsbygden. I arbetet blev det uppenbart att det finns ljud bakom tystnaden och samtalen ger olika perspektiv på bylivet. I fältinspelningar träder nya röster och ljud fram.

Se film här






I konstverket mellan tystnaden iscensatte jag en sökande ljudvandring genom byn med hjälp av mina ljudlurar. De får stå som ikoner för det noggranna lyssnandet och dialog. I vandringen framträdde dolda ljud och röster som är på väg att försvinna eller som är överröstade av andra. De upptäckter och fynd jag gjorde längs vägen har jag här försökt att lyfta, undersöka och gestalta på ett sätt som kan skapa nya perspektiv på bylivet.
Mitt möte med kantor Carina Stjärnqvist och hennes instrument kyrkorgeln kan stå som ett fint exempel för några av tankarna kring det här konstverket. Kyrkorgeln är ett fantastiskt instrument som vi alla har en relation till. Vi ser dess storslagenhetoch känner dess starka ljud. Den har också en finstämd och lågmäld klangvärld som gör att detta instrument kan spegla många olika känslor och stämningar. När vi sitter i kyrkbänken och njuter av musiken från orgeln så varken hör eller tänker vi på allt det som pågår i orgelns intre. En komplex akustisk och mekanisk värld som gör det möjligt för oss där i kyrka att njuta av musiken. Denna komplexa aktivitet speglar också bylivets komplexitet och relation till staden. Vid ett första ögonkast så är det lätt att tänka gröna skogar och röda stugor, men byn har många kvaliteter. Det är detta som döljer sig där mellan tystnaden.

Eller som tubaspelaren Staffan Lundqvist så bra säger det i filmen. ”Ibland kan man känna i en stor orkester att man försvinner, man hör knappt vad man spelar själv. Och man hör kanske inte vad de andra spelar heller. Men är man bara fem, sex stycken, då hör man ju väldigt tydligt. Både på gott och ont.”